Detta är inte en radannons - eller: Hopp för musiktidskriften

Jag är sedan ett halvår prenumerant på Lira, svensk musiktidskrift med inriktning mot jazz och världs/folkmusik, + en skopa odefinierbar musik (ungefär). Det är inte för att just dessa genrer är mina egna som jag prenumererar utan för att den den är så rasande informativ och välgjord. Det är rena propagandan för jazz, världsmusik och annan musik i marginalen. 

Jag längtar så det värker i själen efter en tidskrift inom, säg, alternativ rock, med samma ambitioner. Tänk att få flera hundra recensioner av musik som ofta ligger på små etiketter, tips om konserter i avlägsna hörn av Sverige. En av de bästa sakerna med Lira är den konsertguide som en gång om året som listar ALLT i konsertväg (fr.a. Sverige men också lite grand utomlands) - även artrockfestivalen i Slottsskogen. Ingen motsvarighet finns på nätet som konkurrerar i bredd och djup.

Intill ganska nyligen har jag tänkt att den bästa kollen på musikutbudet får man på nätet. Men jag undrar om musikupptäckande inte också kräver redaktionellt material. Det går inte bara googla sig till det relevanta, inte heller att hänga på musikforum. Någon klok människa (eller flera) behövs för att sortera i det enorma utbudet.

Enorma utbudet, ja. Cynikerna och misantroperna hävdar att Internet dödar musiken. Ändå är det så att det görs mer intressant musik i dag - på CD - än vad någon människan kan hålla reda på. Då behövs musiktidsskriften.