En mer principell undring jag har är kring världsmusiken är inte vad det är utan vem som kallar det världsmusik. Är det vi västerlänningar kallar "världsmusik" i dagligt tal och som driver efterfrågan mer eller mindre präglat av exotistiska drivkrafter? Hur är det med all den folkmusik som ingen bryr sig om annat än de som står i dess omedelbara närhet? Kan den västerländska efterfrågan av en viss världsmusik - vilken det nu är - bli ett slags imperialism? Gör de världsmusiker som "slår igenom" en musik som vi vill höra i större utsträckning än den de vill göra?
Samtidigt är det inte säkert att den "de vill göra" är det som vi som världsmusiklyssnare uppfattar som mest autentisk. När en artist vill utvecklas och föra in "västerländska" element, kanske vi ser det som att det "rena" och "ursprungliga" försvinner.
Jag säger bara "screw that!" Blandning är bra! Det finns ingen ursprunglig, äkta musik - vare sig i vår del av världen eller någon annanstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar