Den senaste tiden har jag överfört ett antal LPs till digitalt format. Trots att jag haft mjukvara och hårdvara speciellt ämnat för uppgiften, slås man av vilken tid det tar. Ser man det inte som ett rent trivsamt tidsfördriv finns det ingen rationell anledning till att inte istället köpa om musiken på CD eller att låta bli.
Det jag fört över är fr.a. sådant som inte finns utgivet på CD - eller är svår att få tag på i återutgiven form. Det rör sig om svensk musik från 70-talet inom de progressiva musikaliska uttrycken: Samla mammas manna, Dice, Ragnarök, Archimedes Badkar.
Som jag tidigare nämnt lyssnar jag mest på musik i min musikmobil och då är ett digitalt format förstås nödvändigt.
Min utrustning är enkel. iMic för in signalen genom USB till min MacBook Pro, och Roxio:s CD Spin Doctor spelar in signalen och gör det enkelt att stycka upp den i låtar. MP3 skapandet gör jag sedan länge via wave-filer på min PC/Windows 2000 med Audiograbber. Jag har än skaffat en lika bra lösning på Mac. CD Spindoctor sparar i Aiff format så jag konverterar till Wav - som Audiograbber vill ha - med hjälp av Quicktime. Och med Audiograbber skapar jag då sedan MP3 med en Lame-codec och 160-bitrate. Audiograbber kodar sångtitlarna efter filnamn och de övriga uppgifterna om artist och album kan man lägga in en gång före kodningen så de automatiskt taggas för alla låtarna.
Jag skulle kunna filtrera filerna från knaster och brus men samtidigt blir ljudet mera muddigt så jag låter filerna vara.
Varför då bry sig om att föra över till CD? Mest för backup.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar