Konstnärer och artister tycker om att provocera. Kanske ligger det rent av i sakens natur att väcka människor att tänka och känna. Kommer vi till musiklyssnare, också av den mera hängivna sorten, finns det andra sätt att utmana och väcka känslor. Ett sätt är att analysera och teoretisera om musik. Att gå på djupet. Ställa komplexa frågor. Fråga hur och varför. Anledningen till provokationen är antagligen att det sägs passerar många människor över deras huvuden. "Här kommer någon eller några och resonerar om min favoritmusik och jag ställs utanför samtalet genom ett staket av abstrakt svammel och hårklyverier!"
Att på detta sätt känna sig utesluten väcker starka känslor i musikforum på nätet. De flesta klarar av att antingen rycka på axlarna och inte bry sig om att personer vill prata om musik på detta mera teoretiska, analytiska sättet.
Jag tänker mig ett musikforum lite grand som ett rum av människor med ett gemensamt intresse. Det förs samtal av olika natur och innehåll. Man håller öronen öppna och söker sig till de konversationen man känner mest hemma i och där man får något ut av det som sägs. Svårare än så är det inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar