Vilken musik är det som kommer överleva över tiden? Låt oss bortse från vittrande magnetband och CD-skivor och istället koncentrera oss på musiken som sådan. Kanske är anledningen till att konstmusiken bevarats under de senaste 400 åren inte bara är en fråga om att det folkliga i motsvarande utsträckning undervärderats och därför ansetts värdefull nog att spara, utan att konstmusikens utpräglade komplexitet som sådan har större förutsättningar att härbärgera ett inneboende värde?
Vad är komplexitet? Är Phillip Glass' minimalistiska upprepningsorienterade kompositioner komplexa? (dess värde i övrigt oaktat) Ofta talas det i kultursammanhang om komplexa uttrycksformer som uttryck som inte har en omedelbarhet över sig utan kräver något extra av mottagaren. Och jag kan tycka att det är en lämplig bestämning. Att det krävs något extra innebär också att man kan få mer ut av den i bl.a. den meningen att det finns ett djup att utforska som man inte kan nå med populärmusik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar