Anledningen till att jag själv inte konsumerar speciellt mycket konstmusik – bortsett från ett häftigt uppblossande intresse under sena tonår – är att jag insåg att konstmusik just kräver mer av lyssnaren än vad jag har tid och energi att sätta mig in i. Efter tio år av mera strölyssnande till rock och pop under nittiotalet, knappast mer djuplodande än vad som bevakades inom pressen, kom intresset för musik tillbaka när jag utforskade progressiv rock och fusion i slutet av 90-talet. Ett spännande möte mellan komplexitet och enkelhet. Sedan dess har jag lärt mig att uppskatta alla tänkbara genrer även rootsmusik, pop, soul, världsmusik osv.
Eftersom progressiv rock som företeelse är helt underground i dess egentliga bemärkelse - inte underground i bemärkelsen något exklusivt och kreddigt - utan marginaliserat, oftast utskällt, hånat och bespottat, har det känts meningsfullt att odla intresset för denna uttrycksform. Progressiv rock är typiskt mer komplex än traditionell rock. Men har den därmed också ett högre värde? På sätt och vis har den det eftersom den är mer experimentell och därför drivs av en idé på det sett experimentell musik alltid är idéburen på ett eller annat sätt. Däremot är det inte säkert att den de facto kommer att överleva. Progressiv rock är en vit fläck på kartan för de allra flesta, speciellt om man är yngre än 40 år. Å andra sidan kan säkert fildelningen och den smidiga tillgången till all tänkbar musik innebära att den plockas upp av musikintresserade. Men är man en "progressiv" lyssnare född, säg, på 80-talet tror jag man helt enkelt söker sig till annan experimentell musik än just progressiv rock i dess klassiska 70-tals tappning. Man söker sig till Sigur Ros eller Godspeed! You Black Emperor snarare än Yes och King Crimson. All musik har en tidsbundenhet som inte alltid är till dess fördel. Trender drar från det förflutna men kopierar det aldrig. Visst, folk kan alltid ha en vägg med medaljontapet i vardagsrummet eller en stringhylla i sovrummet. Det blir ändå aldrig 70-tal eller 50-tal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar