Melodifestivalen

Som den musiksnobb jag möjligen är, avskyr jag det mesta kring Melodifestivalen. För 15-20 år sedan så där, när jag själv slutade följa den (Melodifestivaler växer man ifrån - skulle jag lite överlägset uttrycka det), förmodade jag att programmet skulle självdö inom en snar framtid, på samma sätt som dess relevans försvann från mig själv. Så blev det inte. Istället har det uppenbarligen blivit en större grej än någonsin, trots trängseln inom det populärkulturella utbudet. Annars när jag var 10-15 -sådär - var det årets TV-händelse alla kategorier, men då talar vi om slutet av 70-talet, början av 80-talet, vilket innebär DDR-Sverige med två kanaler.

Musiken har jag inte heller någon relation till, men jag måste erkänna att Sveriges bidrag Hero är det bästa jag hört på väldigt länge, framfört av Charlotte Perrelli – en av våra mest sympatiska och professionella artister i den lättsamma delen av musikbranschen. Borde ha en riktigt bra chans att vinna om det finns rättvisa och god smak i världen - vilket det antagligen inte gör.