Det skall med en gång sägas att jag inte har örn-koll på detaljerna i juridiken kring upphovsrätt, och inte heller den gängse terminologin eller uttrycksätten (hey, jag är bara filosof - remember?). Jag vill dock ange en riktning som jag tycker är rimlig. Den går i korthet ut på att upphovsmannen / rättighetsägaren skall vara mer aktiv för att skyddet av verken. Detta visar denne genom att tillse att verket alltid finns i tryck. Det åligger konsumenten ansvaret att ta reda på detta. Har ett verk gått ur tryck, och upphovsmannen / rättighetsägaren inte tillser att det kan göras tillgängligt för konsumenten, kan verket kopieras och spridas efter en tid av - säg - fem år. Har inte upphovsmannen intresset av att upprätthålla sina rättigheter, är det rimligt att det blir allmänt tillgängligt på ett eller annat sätt - vad nu den juridiska termen och regleringen för detta brukar eller kan se ut. Den konkreta utformingen av detta måste se olika för olika konster; om det är ett textilmönster, musikstycke, journalistisk text, osv., men grundprincipen är aktivt bevakande av sitt intresse som upphovsman / rättighetsägare. Det betyder i och för sig att den som vill "gömma undan" sina ungdomssynder i form av mediokra alster inte kan göra det. Ingen har rätt att rota i din skrivbordslåda men har du en gång publicerat något så är det kört... Du måste stå för det du gjort, och är det uselt blir det säkert inte exponerat i större utsträckning. Eller, så har du fel - det du skrivit / sjungit / tecknat är bra, enligt den allmänna meningen och vad har du att invända mot det? När du publicerar har du skurit av navelsträngen till ditt arbete.
Det finns en annan mer principiell aspekt jag är ute efter också och som har bäring på detta med upphovsmannen i förhållande till allmänintresset, offentligheten, kulturarv och sådant: Det är trots allt offentligheten som gör artisten. Det finns en ömsesidighet som borde göras mer tydlig. Eftersom det är den kritiska offentligheten som gjort artisten, är det rimligt att den har något att "kräva" tillbaka. Den har rätt att "kräva" tillgång till verket, men förstås mot en ersättning. Återigen, ömsesidighet. Upphovsmannen kan inte sedan publicering gjorts, vilket innebär utsättandet av verket som verk betraktat (dikter i byrålådan är inte ett "verk" så som *jag* vill definiera "verk") för den kritiska offentligheten, "dra tillbaka" det. För att bevaka sina intressen och därmed sina inkomster måste artisten aktivt hävda sin rätt, och detta görs genom tillgängliggörandet (återigen: mot ersättning förstås) - även om denne avskyr verket själv. Kvalitén hos verket är helt enkelt inte din sak, allt efter den stund denne valt att publicera det. Publicerandet är the point of no return. Du som författare måste alltså trycka upp din, som du kanske tycker, urusla debutroman om du vill fortsätta tjäna pengar på den. Är den verkligen urusel kanske det räcker med att bara ha tio exemplar till hands ifall någon frågar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar